Håkan, välkommen tillbaka efter din intensiva vecka. Kan du berätta vad det innebär att vara Nobelattaché?
Det innebär att man tillsammans med Nobelstiftelsen lägger programmet för en pristagare under hela Nobelveckan (6-12 december) och ofta någon dag till. I mitt fall hade jag hand om kemipristagaren Richard Henderson. Pristagarna brukar besöka olika skolor, hålla föreläsningar, träffa journalister och bli inbjudna till respektive ambassad här i Stockholm. Dessutom är det en rad officiella ceremonier och sammanhang som ska genomföras, till exempel den officiella Nobelföreläsningen, att ta emot själva priset av kungen, Kungliga vetenskapsakademins mottagning och närvara vid Nobelbanketten.

Som attaché briefar du pristagaren om vad som ligger härnäst i programmet, vem han ska träffa och vad som förväntas. Man ser också till att pristagaren kommer i tid, är rätt klädd och har med sig rätt utrustning, dokument, ackrediteringar m.m. Du håller helt enkelt pristagaren i handen hela veckan från morgon till kväll. Som tur är har man en bil och chaufför som tar ekipaget från A till B till förfogande.

Kan du berätta om några höjdpunkter från veckan? Kanske någon rolig anekdot från ”behind the scenes?
En höjdpunkt var när vi besökte Näsbyparkskolans högstadium i Täby. Efter Hendersons perfekt anpassade föredragning för dessa högstadieelever utbröt rena selfiefesten. ”Alla” ville ta kort med Henderson och de fullkomligt klängde på honom. Han tyckte det var hur kul som helst och jag fick till slut mer eller mindre slita honom ur lokalen. Förhoppningsvis har det såtts ett frö till en framtida forskare.

Berätta om ”din” Nobelpristagare, Richard Henderson.
Richard Henderson är otroligt sympatisk och mycket jordnära. Han kommer från enkla förhållanden i liten landsbygdsort i Skottland och han berättade om hur han fann stimulans i skolan där han lärde sig något nytt varje dag. Han vill gärna slå ett slag för grundforskningen, som till skillnad från tillämpad forskning kan leda till verkliga genombrott. Hans filosofi är verkligen inte att gå den enkla vägen: han menar att om du planerar ett experiment och sedan lyckas genomföra det så har du egentligen inte lärt dig någonting och om du lyckas med 50% av dina experiment så anstränger du dig inte tillräckligt. Det är genom misslyckandena som du lär dig något och när du väl lyckas med några få procent av dina experiment så kommer det antagligen att vara ett stort kliv framåt i din forskning. Men det kan så klart ta tid. Desto skönare när det till slut ger frukt och kanske resulterar i ett Nobelpris!