Dagens studenter och lärare behöver förstå andra kulturer och träna färdigheter för en globaliserad samtid. Det menar Tom Nilsson, universitetslektor på Malmö universitet.

– Från mitt perspektiv ser det ut som att stater och länder alltmer drar sig undan internationellt samarbete, och att nationalismen är på frammarsch. Därför ser jag behoven av att knyta länder närmare varandra som viktigare idag än för tio år sedan.

Tom Nilsson har bland annat jobbat med ett pilotprojekt som Malmö universitet drev tillsammans med universitet i Ukraina, Moldavien, Georgien och Armenien. Genom projektet, som handlade om ökad internationalisering, insåg han att det finns en stor ömsesidig vilja att jobba över landsgränserna.

– Våra partners i projektet var verkligen eldsjälar som drev på sina universitets internationaliseringsarbete. De, liksom vi, strävar efter att ge studenter så god utbildning som möjligt och skapa de bästa förutsättningarna för sina forskande lärare, även om de har klart sämre ekonomiska förutsättningar för att nå dit.

Framför allt, understryker han, är målet med internationalisering att kvaliteten i utbildningen och forskningen stärks.

– Det är en viktig utgångspunkt. Internationaliseringen ska genomsyra universiteten och komma såväl studenter som lärare till nytta. Det är något mer än att enbart skicka studenter och lärare på utbyten.

Svenska institutet har nyligen lanserat en ny stödform för akademiskt samarbete mellan universitet och högskolor i Sverige och länder i EU:s östliga partnerskap, Ryssland och Baltikum. Det nya stödet vill bland annat tillvarata en outnyttjad potential bland svenska lärosätens internationella samarbetsmönster, berättar Markus Boman på Svenska institutet.

– Vi vet att utbildning och forskning i Sverige har stora utbyten med olika delar av världen, och att kapaciteten för internationellt samarbete generellt sett är god. Men det finns samtidigt länder i vårt eget närområde runt Östersjön där svenska lärosäten fortfarande saknar bredare erfarenheter.

Samtidigt pågår ett intensivt utvecklingsarbete på lärosäten i Östersjöregionen, inom EU:s östliga partnerskap och i Ryssland. De vill bli bättre på internationella samarbeten, menar Markus Boman.

– Vi ser alltså en potential att knyta nya kontakter och sondera möjligheter till konkreta samarbeten och utbyten, men samtidigt dra viktiga lärdomar av utvecklingsarbete kring internationalisering.

När den nya stödformen skulle tas fram var Tom Nilsson en av de som fick komma med förslag på utformningen.

– Jag tycker det är viktigt att det finns en plan för hur projektidéerna ska implementeras. Jag tror att många projekt bedrivs och landar högt upp i organisationen men inte får något direkt genomslag. Utmaningen är att få ett brett genomslag som kommer lärare och studenter till godo.

Tom Nilsson tror mycket på den här typen av kontakter och ser ett stort värde i ökade samarbeten mellan ländernas universitet och högskolor.

– När jag påbörjade mitt arbete med länder i det Östliga partnerskapet för fem år sedan var denna region något av en vit fläck i universitets internationaliseringsambitioner. Samtidigt är det en region som i stor utsträckning kämpar för att knyta och stärka sina kontakter med Västeuropa. De behöver all hjälp de kan få i denna strävan. Så jag skulle påstå att internationella kontakter är väldigt viktigt och i synnerhet för staterna (och universiteten) i det Östliga partnerskapet. För i denna region behövs stöd för att driva på en demokratisk förändringsprocess, säger Tom Nilsson.

Fakta

Svenska institutets nya stödform ”Akademiskt samarbete i Östersjöregionen” riktar sig till svenska lärosäten som vill utveckla samarbeten med universitet och högskolor i Östersjöregionen, Ryssland eller EU:s östliga partnerskap kring internationalisering. Svenska lärosäten kan ansöka om bidrag för projekt som syftar till kapacitetsutveckling inom internationalisering, antingen inom nya eller etablerade samarbeten.