Den 1 januari tillträdde Sara Arrhenius som direktör för Svenska institutet Paris, den elfte i ordningen. På kontoret finns utöver direktören cirka 20 lokalanställda medarbetare. Vid sidan av chefsuppdraget för ”Institut suédois” är Sara Arrhenius även kulturråd vid Svenska ambassaden i Paris.
Sara Arrhenius kommer från en tjänst som rektor vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Dessförinnan var hon chef för Bonniers konsthall 2005–2017 och direktör för IASPIS, Konstnärsnämndens internationella utbytesprogram, 2000–2005. Hon har även hon en lång karriär bakom sig som kulturskribent, konstkurator och författare i Sverige och internationellt.
Hur är din relation till fransk kultur?
Den går så långt tillbaka som till grundskolan. Jag gick i Franska skolan i Stockholm och vistades en hel del i Frankrike under skoltiden. Efter gymnasiet studerade jag franska i Paris och senare på Stockholms Universitet. Efter det återvände jag till Paris för att studera, samtidigt var jag verksam som kulturskribent i svenska tidningar och rapporterade om det franska kulturlivet. Sedan dess har jag hållit kontakt med Frankrike, framförallt med bildkonstområdet. Under min tid på IASPIS, Bonniers Konsthall och Kungl. Konsthögskolan har det franska konstlivet varit en viktig kontaktyta.
Du är redan bekant med Svenska institutet och verksamheten på SI Paris, på vilket sätt?
Min första kontakt med Svenska institutet var redan tidigt 1990-tal då Sonja Martinson-Uppman bjöd in mig att vara med i en referensgrupp för kulturfrågor. Sedan satt jag med i Svenska institutets styrelse under många år och i urvalsgruppen för gästbostäderna.
Hur har du förberett dig inför det nya jobbet och flytten?
Jag har börjat följa fransk media, tidningar, radio och poddar mer intensivt. Jag har också börjat kartlägga mitt nätverk i Frankrike och tagit upp nya och gamla kontakter. Sedan har jag förstås börjat fundera på hur jag vill arbeta med uppdraget.
Har du en klar vision av vad du vill åstadkomma?
Jag har förstås massor av idéer. Men det är för tidigt att redan nu ge en programförklaring. För mig är det alltid avgörande att vara på plats och förstå platsens historia, uppdraget och verksamheten genom att ta del av medarbetarnas erfarenheter innan jag formar en vision. Men från mina tidigare erfarenheter med att arbeta med att bygga kulturinstitutioner och verka för ett internationellt kulturutbyte vet jag hur avgörande det är att arbeta strategiskt med att nå nyckelpersoner inom olika kulturområden och verka för att utveckla långsiktiga relationer för att skapa hållbara och fördjupade utbyten. Men avgörande är också att forma en tydlig bild av vad Svenska institutet Paris är och hur man vill verka som institution i relation till sammanhanget i Paris.
Vad händer under 2023 på SI Paris?
Under våren kommer vi sätta fokus på Lars Norén som är aktuell i Frankrike genom både uppsättningar och utgivningar, t ex så kommer Comédie-Francaise uppmärksamma Norén i vår. På institutet kommer vi visa en utställning som just nu visas på Nationalmuseum, men också genom ett ambitiöst program med samtal och läsningar. Här kommer vi särskilt söka skapa kontakter med franska regissörer och teatrar som kan vara relevanta också framöver för svenska dramatiker.
Till hösten är jag väldigt glad över att kunna introducera den fantastiska svenska målaren Sara-Vide Ericsson för en fransk publik. Paris håller på att bli ett nytt energicentrum för den samtida konsten så jag tror det kan vara väldigt givande att lyfta fram den svenska samtida konsten. Här märks redan ett intresse, bl a blev den svenska konstnären Tarik Kiswanson nyss nominerad till ett av Frankrikes mest prestigefyllda konstpris, Prix Marcel Duchamp. I februari kommer de uppmärksammade konstnärerna Nathalie Djurberg och Hans Berg ägnas en stor utställning på museet för samtidskonst i Lyon. Så det finns redan ett intresse som går att spinna vidare på.
Vad ser du mest fram emot i det nya uppdraget?
Svenska institutet Paris är en unik institution och erbjuder fantastiska möjligheter till möten med det franska kulturlivet. Ett svenskt kulturhus i ett 1500-tals palats i centrala Paris öppnar för att placera den svenska kulturen i ett franskt sammanhang. Att använda den platsen för att skapa ett intresse för svensk kultur och verka för ett utbyte mellan Sverige och Frankrike ser jag mycket fram emot.
Vad ser du som dina största utmaningar?
Att få svensk kultur att höras och synas i Paris och i Frankrike där det finns ett så stort utbud.
Vad är det första du ska göra när du kommer ner till Paris?
Lära mig mer om institutet och börja ta kontakt med intressanta aktörer i det franska kulturlivet. Sedan fundera på hur vi på spännande sätt kan utveckla de möjligheter som Svenska institutet Paris bär på.