In Her Hands utspelar sig i Afghanistan under två års tid och berättar historien om Zarifa Ghafari, en av landets första kvinnliga – och yngsta – borgmästare. Filmen skildrar hennes kamp för att överleva och hur hon med nöd och näppe lyckas fly från det krigshärjade Afghanistan.
Grattis till din nya film som lanserades igår! Vill du berätta om historien bakom och hur det var att arbeta med den?
Tack! Det är en film om mitt vackra land, där en oändlig våldsspiral har lämnat djupa sår under mer än 40 år. Män har styrt Afghanistan alldeles för länge, vilket enbart har resulterat i en oändlig räcka av krig. Det är dags att vi, kvinnorna i Afghanistan, ges möjlighet att skapa fred och förändring.
Vi började göra den här filmen då miljontals afghaner – bland dem filmens huvudkaraktärer Zarifa och Massoum – befann sig i en mycket osäker tid då USA och talibanerna diskuterade de västerländska styrkornas utträde. Vi ville beskriva Afghanistans och folkets resa, alla förhoppningar och drömmar som höll på att krossas.
Jag är född och uppvuxen i Afghanistan. Jag har levt i exil sedan augusti 2021. Att arbeta med In Her Hands var en omvälvande upplevelse, en riktig ögonöppnare för mig som kvinna och som filmskapare. De lärdomar jag fick tack vare filmen har definitivt förändrat hur jag ser på världen runtomkring mig.
Du är alumn från SI Leader Lab. Vad har programmet betytt för dig?
Alumngemenskapen har alltid varit min trygga plats. Jag befann mig i Kabul den 15 augusti 2021 och filmade livrädda människor och polis- och arméfordon som gav sig av när talibanerna tog över. Mina vänner från SI Leader Lab var några av de första som hörde av sig för att fråga om jag var i säkerhet. I tider som dessa inser man hur viktigt det är att ha ett sådant stöd, även två år efter avslutat program.
På ett professionellt plan hjälpte SI Leader Lab mig att utforska jämställdhet, inkludering och de utmaningar vi står inför i ett orättvist samhälle som Afghanistan. Vi började filma In Her Hands några månader efter att jag avslutat SI Leader Lab. Det gjorde att jag på ett konkret sätt kunde använda verktygen och kunskaperna jag fick med mig från programmet. Filmen uppmärksammar hur afghanska kvinnor hanterar ojämlikhet mellan könen och könsapartheid i sin vardag. Det du ser är inte något abstrakt, det är vardagslivet i mitt land under talibanernas styre.
Programmet har också lärt mig hur jag kan använda min plattform och berättandets kraft för att öka medvetenheten och vikten av jämställdhet och mänskliga rättigheter. Vi vill använda filmen för att på nytt initiera ett internationellt samtal om situationen i Afghanistan efter USA:s reträtt och förmå allmänheten att trycka på för att skydda kvinnors och flickors rättigheter i Afghanistan.
Svenska institutet har ett ökat fokus på mål 16 inom Agenda 2030, och på att främja fredliga och inkluderande samhällen. Vad betyder begreppet inkluderande samhällen för dig?
För mig som afghansk kvinna som hela livet har fått kämpa för mina rättigheter, innebär begreppet inkluderande samhälle att alla individer i samhället åtnjuter friheter och lika möjligheter oavsett kön, ras, etnicitet, klass, religion, ålder eller något annat. Det vi ser i Afghanistan idag är motsatsen till ett inkluderande samhälle; inget annat land i världen nekar flickor utbildning och kvinnor rätten att arbeta på grund av deras kön. Det som händer i mitt land just nu är den allvarligaste kvinnorättskrisen i världen.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
Jag vill fortsätta att göra filmer och kämpa för jämlikhet, rättvisa, frihet och inkludering. Det är så viktigt att kvinnor står framför och bakom kameran i dokumentärfilmssammanhang. Vi behöver höra fler ocensurerade röster som Zarifas, och alla kvinnor som kämpar för yttrandefrihet. Min nästa film handlar om kön, sexualitet och kvinnors rättigheter. Jag håller på att utveckla flera olika filmidéer och är väldigt upprymd över det. Och jag hoppas verkligen att situationen förändras i mitt hemland så att jag kan återvända och återförenas med mina nära och kära.