Konstnären Barbro Östlihn (1930–1995) inledde sin karriär i Stockholm innan hon bosatte sig i New York och senare i Paris, där hon tillbringade sina sista år. Under flera decennier befann hon sig i centrum för diskussionen om konstens roll i samhället i både USA och Europa och hon spelade en nyckelroll i det transatlantiska kulturutbytet.
Hennes ankomst till Manhattan 1961, efter en gedigen akademisk utbildning i Stockholm på 1950-talet, blev avgörande för den konstform hon snabbt utvecklade. Hennes stora dukar kombinerar fragment av arkitektur och geometriska makroformer, mosaikliknande mönster och ibland organiska mikrostrukturer. Under hela sitt liv intresserade hon sig för hon stadsutvecklingen där hon bodde – både renoveringen av förfallna områden och den våldsamma förstörelsen av vissa zoner. Hon skapade verk där byggnaden, arkitekturen och åskådarens interaktion med dessa får både form och mening.
Utställningen presenterar ett tjugotal emblematiska verk från hela hennes karriär, med fokus på arkitektonisk och målerisk rumslighet.
Barbro Östlihn stod länge i skuggan av sin make, Öyvind Fahlström, och denna retrospektiv vill återuppväcka intresset för hennes unika konstnärskap.
Kurator: Annika Öhrner