Barbro Östlihn kom till New York 1961 tillsammans med sin make, bildkonstnären, konstkritikern och författaren Öyvind Fahlström. De flyttade in i Robert Rauschenbergs loft i södra Manhattan som kom att fungera både som deras bostad och som ateljé.
Östhlin fascinerades av New Yorks arkitektur och det ständiga rivnings- och renoveringsarbetena och utvecklade ett eget konstnärligt språk vid sidan av de rådande konstströmningarna vid den tiden.
På dagarna utforskade hon Manhattan med kamera och skissblock medan hon ägnade nätterna åt att måla. Det var inte gatans larm som intresserade henne, utan fasaderna som utgjorde dess kuliss. De förvandlades i hennes stora dukar till mosaiker och geometriska makroformer, ofta med byggnadernas namn eller adresser som titel.
Barbro Östlihn kom att utveckla ett unikt måleriskt språk som skiljer sig från de etablerade konstnärliga rörelserna under hennes tid. Från 1963 ställde hon regelbundet ut på gallerier i New York och mottogs av lovord från ledande kritiker som Barbara Rose och Donald Judd.
Östhlin samarbetade även med Fahlström vid flera utställningar och evenemang där avantgardekonstnärer inom olika genrer samlades. Trots hennes plats i detta konstnärliga sammanhang och hennes unika måleri är det först på senare tid som hon fått det erkännande hon förtjänar.
1975 separerade Östhlin och Fahlström och året därpå flyttade hon till Paris, där hon bor tillsammans med den franske konstnären Charles Dreyfus fram till sin död 1995. Än en gång blev väggar, fasader och golv motiv för hennes målningar, som utvecklades mot ett ännu mer abstrakt formspråk.
Östlihns verk uppmärksammades i Sverige i samband med den stora utställningen på Moderna Museet 1984. Från 2000-talet och framåt har en rad utställningar befäst hennes plats i den svenska efterkrigskonstens historia.
Efter en första utställning 1999 om Östhlins New York-period arrangerar Svenska institutet Paris i vår den första retrospektiven av hennes verk i Frankrike. Som en hommage till hennes fascination för arkitektoniska förändringar invigs samtidigt nyrenoverade rum i Hôtel de Marle.
Utställningen består av ett tjugotal verk, de flesta i mycket stort format, som är emblematiska för hela Östlihns karriär. Utställningen inkluderar även reproduktioner av de fotografier och skisser som hennes arbete bygger på, arkivdokument och fotografier som vittnar om utbyten mellan svenska och franska konstnärer under 1960-talet och den roll Östlihn spelade för dem.
Utställningen är kurerad av Annika Öhrner, docent i konstvetenskap och lektor vid Södertörns högskola i Stockholm. Hon presenterade sin doktorsavhandling om Barbro Östlihn vid Uppsala universitet 2010.
Tack till Ann Hallström samt till Sveriges ambassad i Frankrike, Statens Kulturråd, Barbro Osher Pro Suecia Foundation, Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum, Västerås konstmuseum, Firestorm Foundation, Regeringskansliet, Studio Andreas Eriksson, Joakim Strömholm, Anna Nilsdotter och alla privata långivare.
Ett särskilt tack till vänner av Institut suédois för deras generösa stöd.
Med stöd från Houdini Sportswear och i samarbete med AWARE: Archives of Women Artists, Research & Exhibitions.