Vad är det då som är så roligt med jobbet som utlandslektor?
Först och främst studenterna. Att få möta unga människor som är oerhört motiverade och så intresserade av allt som har med Sverige att göra. Det är fascinerande att få följa med i deras utveckling och att se hur de tar till sig nya kunskaper. De upphör aldrig att överraska mig, på ett positivt sätt. Jag har också fantastiska kollegor, både de här i Kraków och mina tidigare kollegor i Lviv, som har hjälpt mig att känna mig hemmastadd. De är dessutom enormt kunniga, så jag har lärt mig mycket av dem.
Varför läser de svenska?
Åh, det finns så många olika anledningar. Många vill arbeta i Sverige eller på ett företag eller en organisation med koppling till Sverige. Andra vill fortsätta sina studier i Sverige. Några vill bli översättare eller lärare. I Krakow är svenska huvudämne vid avdelningen för nordistik och man kan studera kandidatprogram, magisterprogram och sedan bedriva forskning. Studenterna lär sig svenska på en hög nivå och de får också en bred kunskap om Sveriges litteratur, konst, historia, politik, religion och samhällsfrågor. Dessutom får de allmän kunskap om de övriga nordiska länderna. Svenska språket är en mycket eftertraktad kunskap i Polen och många av våra studenter rekryteras redan under studietiden.
Vad gjorde du innan du blev utlandslektor?
Jag har en ganska brokig arbetslivserfarenhet, med allt från kallskänka till att ha jobbat på Göteborgs universitet som forskarassistent. Men precis innan jag åkte iväg för att arbeta som lektor i Lviv hade jag undervisat i svenska som andraspråk på Kvinnofolkhögskolan och jobbat även som frilansjournalist. I botten har jag en magisterutbildning i genusvetenskap, med inriktning på Östeuropakunskap och studier i ryska.
Hur är det att arbeta vid ett utländskt universitet?
De universitet jag har varit vid är olika sinsemellan. I Lviv är svenskan biämne eller extraämne för studenter med inriktning mot internationella studier och det var bara jag och en ukrainsk lärare som undervisade i svenska språket. I Krakow är svenska huvudämne vid avdelningen för nordistik. Det finns många polska kollegor, nästan alla disputerade, och studenterna kan läsa på både kandidat- och ett magisterprogram och fortsätta med forskning. Jag undervisar i praktisk svenska, i tal och skrift, på alla nivåer, och träffar ett hundratal studenter per läsår.
Ett tips som jag skulle vilja ge nya svensklektorer är att det är viktigt att förstå att man inte kan komma med ”ett färdigt undervisningspaket” och tro att det går att genomföra precis som i Sverige. Man måste kunna kompromissa och vara öppen för de nya kollegornas erfarenheter av att undervisa och kunskap om det lokala undervisningssystemet. Men samtidigt är det viktigt att hitta en balans, och inte kompromissa för mycket.
Som utlandslektor är man ju också en ”Sverigeambassadör”. Vad har du för erfarenhet av det?
De riktiga “Sverigeambassadörerna” är studenterna och de lokala kollegorna. Det är de som är bryggan mellan Sverige och respektive länder. Men som lektor kan man ändå förväntas vara lite av en ambassadör. I Lviv var jag ofta ensam svensk och blev därför inbjuden till allt möjligt, till exempel bokmässan, bibliotek, olika företag. En gång var jag faktiskt med i ukrainsk tv. Här i Krakow finns det många svenskar och väldigt många studenter och kollegor, så jag är inte lika exotisk, men vi har någon gång arrangerat språkcafé och så bjuder vi in olika svenska föreläsare. Och Lucia är alltid ett uppskattat inslag som är öppet för allmänheten!
Vad gör du när du inte undervisar?
Det är viktigt att ha ett sammanhang utanför arbetet. Många kollegor har fullt upp med sitt och har inte alltid så mycket tid att umgås. Man kan helt enkelt fortsätta med det man gjort hemma, till exempel att springa eller gå på yoga, eller kanske hitta ett nytt intresse. Jag tycker om musik och går gärna på konserter. Utbudet är stort i Krakow!
Är det någon särskild bild av Sverige som du gärna lyfter fram i din undervisning?
Att Sverige är ett stort, avlångt land, inte bara Stockholm. Studenterna uppskattar att få möta olika sorters Sverige, lära sig om olika delar, höra olika dialekter.
Vilka är dina största utmaningar som utlandslektor?
Under min tid i Lviv var byråkratin ibland överväldigande, men det löstes med att jag lärde mig att ha tålamod! Något annat är att det kan ställas rätt höga krav på en – man behöver kunna förklara att man inte vet allt om Sverige även om man kommer därifrån.
Har du något undervisningstips?
Jag har massor av undervisningstips, men en stomme i min undervisningsteknik är att jag brukar försöka tänka att mina lektioner ska bryta av lite mot mina kollegors lektioner, och att studenterna ska få möta en bit av Sverige genom mig. Jag försöker också planera så att varje lektion innehåller flera olika moment. Vid ett tillfälle lät jag studenterna läsa varandras texter och sedan ge respons till varandra. I början var det ovant för dem, men det visade sig vara ett populärt inslag. Det lyfte hela gruppen!
Intervjun med Sophie Engström gjordes i februari 2025.