Här berättar hon mer om sina studier och sitt intresse för svenska språket.
När började du studera svenska och varför?
– Jag satte igång med mina studier för nästan 4 år sedan, alltså år 2018. Medan jag studerade på gymnasiet blev jag intresserad av språk och litteratur och bestämde mig därför att studera filologi. Först tänkte jag välja litauiska som huvudämne, men så småningom förstod jag att jag njuter mycket mer av att lära mig nya språk. Under det sista året i skolan deltog jag i en liten kurs för nybörjare i svenska och blev kär i språket och hur det låter. I skolan blev jag också väldigt intresserad av barnlitteratur och som de flesta litauiska barn läste och älskade jag Astrid Lindgrens böcker. Så på något sätt kändes det ganska naturligt att välja just nordiska studier och försöka få en plats i gruppen som skulle läsa svenska.
Hur valde du ditt uppsatsämne?
– Jag älskar Jonas Gardells författarskap. Han är inte så känd i Litauen, men alla mina nära och kära vet hur mycket jag gillar hans böcker, i synnerhet trilogin Torka aldrig tårar utan handskar. Trots att de flesta blev förvånade över att jag inte hade valt barnlitteratur som uppsatsämne, var det ganska självklart för mig att gå djupare in i något av Gardells verk i min kandidatuppsats.
Innan jag åkte till Sverige tänkte jag att Stockholm skulle ge mig svar på frågan vad det precis var som jag ville utforska i uppsatsen. Stadsskildringar var ett återkommande tema när jag diskuterade kultur och litteratur med andra personer som jag träffade här och en dag slog det mig bara att jag måste skriva om hur just Stockholm skildras i Gardells trilogi. Så på sätt och vis visade staden mig mitt uppsatsämne.
Har du läst verk av många svenska författare och har du några favoriter?
– Ja, att läsa svenska böcker har varit en självklar sak sedan årskurs 1. Det var faktiskt en av mina första lärare i svenska, Jim, som rekommenderade oss att läsa En komikers uppväxt efter vårt första år på universitetet. Det blev en ny verklighet för mig att mixa böcker hela tiden och läsa dem på litauiska, engelska eller svenska. Så på svenska läser jag allting som verkar intressant: från Selma Lagerlöf till Mats Strandberg, från Pär Lagerkvist till Stig Dagerman. Fredrik Backman är en av de författare som min familj älskar mest. Mina föräldrar och jag läser allt som han skriver. Förstås älskar jag böcker av Tove Jansson, Sven Nordqvist och Astrid Lindgren. I höstas gjorde jag min praktik på förlaget Opal här i Stockholm. Det var en av de bästa erfarenheterna i mitt liv och jag blev ännu mer nyfiken på svensk barnlitteratur.
Ingår det kurser i litteratur i din utbildning?
– Enligt programmet ägnas vårt andra år mestadels åt litteratur. Vi hade en kurs som handlade om äldre litteratur och sagor som vi provade att läsa även på fornisländska. Därefter hade vi en kurs om nordisk litteratur från 1800-talet. Under den kursen läste vi Henrik Ibsen, August Strindberg, Victoria Benedictsson, Pär Lagerkvist och andra kända författare. Vi hade också kurser om allmän och svensk barnlitteratur som var mycket givande. Jag valde även några andra kurser om litteratur och diskursanalys.
Jag är väldigt glad att vi från och med det första året på universitetet har läst mycket svensk litteratur på lektionerna i svenska. Även nu kan de flesta i min grupp citera Krakel Spektakel eller dikter av Karin Boye och Tomas Tranströmer utantill! Vi började lära oss svenska med böcker som Pannkakstårtan och Sent i november och avslutade årskurs 3 med Ökenbrevet av Göran Tunström. Mina lärare i svenska har inspirerat mig att läsa ännu mer och ta in alla möjliga (och inte bara språkliga) kunskaper från texterna.
Hur har du utnyttjat vistelsen i Stockholm?
– I mitt fall har arbetet varit ganska individuellt. Jag behövde inte få så mycket hjälp av andra personer, utan jag behövde leta efter litteratur som jag skulle kunna använda till grund för min analys. Jag sökte också exempel från tidigare forskning. Det är förstås mycket lättare att få tillgång till sådana texter i Sverige.
Vad har stipendiet till Sverige betytt för dig?
– Det var inte bara en bra möjlighet för att koncentrera mig och tänka mer på uppsatsen, utan också att få återkomma till en av mina mest älskade städer. Vilnius är förstås min favoritstad, men mina resor till Sverige och till Stockholm i synnerhet, inspirerar mig otroligt mycket. Varje gång som jag har besökt Sverige blir jag ännu mer nyfiken på svensk kultur och vill fortsätta utveckla och förbättra mina kunskaper i svenska språket.
Har du några tips till andra stipendiater?
– Kom ihåg att promenera och fika! Trots att man kommer till Sverige för att forska, är det väldigt viktigt att inte glömma bort att njuta av tiden genom att ta reda på mer om platsen där man befinner sig och smaka olika bakelser med en kopp kaffe. De stunder då man stannar upp och försöker uppskatta sin erfarenhet och njuta av ögonblicken är de finaste och mest värda att komma ihåg, tycker jag!
Hur ser du på framtiden? Vad har du för planer?
– Symboliskt att jag valde att svara på den frågan sist eftersom livet och tankarna har ändrats så mycket på en sådan kort tid. Just nu är alla mina tankar med Ukraina och folket där. Det finns stunder när jag tänker på hur meningslöst det känns nu att även fundera på framtiden. Samtidigt förstår jag att det är väldigt viktigt att komma tillbaka till sitt eget liv för att inte förlora sig själv och för att kunna hjälpa till på alla möjliga sätt.
Först och främst vill jag bli färdig med kandidatuppsatsen. Det kommer att bli slutet på ett väldigt fint kapitel i mitt liv. Samtidigt är det början på någonting nytt; jag funderar på att fortsätta mina studier inom litteraturområdet. Det blir ganska svårt att välja var: i Litauen, Sverige eller någon annanstans? Jag är säker på att jag vill gå djupare in i svensk litteratur och dess historia någon gång i livet. Jag är också nybörjare som översättare från svenska till litauiska. Jag vill verkligen bli bättre på att översätta och ge tillgång till bra svensk litteratur i Litauen och hjälpa till att skapa litterära relationer mellan Sverige och Litauen.
Under min vistelse i Sverige förstod jag att vår sida av Östersjön är lite som terra incognita för svenskarna. Och med allt som nu pågår i Östeuropa är det ännu viktigare att utveckla relationer mellan olika länder. Det har aldrig varit så väsentligt att vara nyfiken, försöka förstå och framför allt – stödja varandra.
Mars 2022