När SI intervjuar Lennart Grape har han undervisat på universitetet i Belgrad i tre och ett halvt år. Vi träffas via Zoom, ett verktyg som numera är väl inarbetat. Lärare och studenter har kämpat på under pandemin och mycket av undervisningen har skett online. I Belgrad kan man läsa skandinavistik som huvudämne i fyra år. Efter dessa år kan studenterna mycket om Sverige och talar en god svenska.
Lennart Grape har även undervisat i svenska språket och kulturen vid universitetet i Bukarest (läsåret 1995–1998), i Strasbourg (läsåret 2000–2006) och i Freiburg (läsåret 2006–2007).
Vad är det då som lockar med lektorsjobbet?
– Det är alltid spännande att komma till en ny plats och möta unga personer som är nyfikna på Sverige och genuint intresserade av vår kultur och vårt samhälle. Av alla möjliga språk och ämnen som de kan läsa så har de valt svenska. Ibland kanske det är av en slump, men oftast inte, säger Lennart Grape.
Detta möts många gånger av oförstående i Sverige. Det är något som många svensklärare och svenskstuderande kan vittna om. De får ofta frågan ”Varför svenska?”, underförstått ”Det behövs väl inte? Alla kan väl engelska.”, i stället för att se det som något positivt och fantastiskt. Men det finns tusentals svenskstuderande som drömmer om Sverige, på samma sätt som många ungdomar i Sverige drömmer om andra länder.
Lennart Grape berättar att han fortfarande har kontakt med några av sina tidigare studenter, även från tiden i Bukarest. Bland dessa finns personer som arbetar som översättare, svensklärare och vid svenska och utländska utlandsmyndigheter. I Belgrad är arbetsmarknaden god för studenter i skandinaviska. Att vara specialist i ett mindre språk sticker ut. Här finns också många svenska företag.
Hur har lektorsyrket och språkstudier förändrats under den tid du varit verksam?
– Det som framför allt har förändrats är tekniken. På 90-talet tog jag tacksamt emot en dagstidning från SI, men nu är informationsflödet enormt. Man har tillgång till allt på ett helt annat sätt och kan lättare hålla sig à jour med vad som händer i Sverige. Jag följer nyhetssändningar och debatter och känner mig hemma samtidigt som jag förstås inte är hemma. Och studenterna har i regel sett alla svenska serier och filmer innan jag har gjort det. För att inte tala om all ny svensk musik som de kan mer om än jag kan. Min roll blir snarare att vägleda dem i det stora utbud som erbjuds.
Trots att Lennart Grape undervisat i flera olika länder så har själva undervisningen sett mer eller mindre likadan ut. Lektorn får ofta undervisa i muntlig och skriftlig framställning och träna uttal. Programmen och institutionerna vid de olika universiteten har dock skiljt sig åt.
– I Bukarest var svenskan bara ”ett hobbyämne”. I uppdraget ingick därför att bygga upp institutionen och göra svenskan till ett examensämne så att språket skulle få en stabil plats vid universitetet. I Strasbourg hade det länge funnits undervisning i svenska; det fanns en tradition, men svenskan var inte ett brett ämne. Studenterna kombinerade svenskan med andra språk. I Freiburg, precis som i Belgrad, läser man skandinavistik som huvudämne på heltid i fyra år. Men studenterna har olika förkunskaper. De tyska studenterna har i regel en mycket tydligare bild av Sverige. Astrid Lindgren är till exempel helt förankrad i den tyska kulturen.
Många utlandslektorer kommer närmast från den svenska gymnasieskolan. Men hur är det att arbete vid ett utländskt universitet?
– Lektorsarbetet är mycket självständigt och flexibelt. Det finns i regel inga veckomöten eller några lärarlag som man kanske är van vid från Sverige. Det betyder inte att kollegorna vänder en ryggen. Det handlar bara om en annan kultur.
– Det är också viktigt att känna till att utlandslektorn befinner sig längst ner i hierarkin, fortsätter Lennart Grape. Det är inte något som man ska ta personligt; det är helt enkelt så det ser ut på universiteten. Längre tillbaka i tiden var lektorn en ung student som inte var färdigutbildad och som stannade högst ett år. Och det sitter kanske kvar i strukturen. Språken i sig kan också ha en viss rangordning sinsemellan. Först kommer tyskan, sedan skandinavistiken och så vidare. Det kan innebära att lektorns lektionstimmar schemaläggs tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Och det kan ibland vara svårt att få ett bra klassrum. Sen är det förstås också en lönefråga.
Känner du dig som en ”Sverigeambassadör”?
– Ja, det gör jag. Det jag ständigt sysslar med är Sverigebilden. Vad är Sverige? Som svensklektor är man en kulturförmedlare. Det handlar om att lyfta fram vad vi gör i Sverige. Stort som smått. Jag försöker se Sverige med mina studenters ögon. Vi kanske börjar med ”en turistbroschyr” – det man har i huvudet – sedan växer helhetsbilden successivt i takt med att studenterna lär sig mer och mer och möter olika sorters bilder och texter.
– Som utlandssvensk firar man också en del svenska högtider på ett sätt som man för det mesta inte gör som vuxen i Sverige. Lucia är ett viktigt evenemang för en utlandslektor. Och kanelbullens dag missar jag inte.
Lennart Grape berättar vidare att han alltid lyfter fram det nordiska samarbetet i undervisningen. Att ha ett grannlandssamarbete är inte alls självklart i några av de länder han har arbetat i.
På frågan om det är något han saknar med Sverige svarar han möjligheten att tjuvlyssna på ett vanligt samtal på ett tåg eller på ett café. Då rör det sig inte om innehållet i samtalet utan hur personerna uttrycker sig. Så resonerar en riktig språkälskare!
Intervjun med Lennart Grape gjordes i februari 2022.
Svenska institutet utlyser och förmedlar ett antal svensklärartjänster i början av februari varje år. Läs mer om lediga lärartjänster.