Det är i början av januari och jag ska flytta eftersom huset där jag bor ska rivas. Vinterterminen går mot sitt slut. På nyheterna berättar de om ett virus som sprids i Kina och som kanske kommer till Europa. När jag sedan flyttar några veckor senare har det första coronafallet påträffats i södra Tyskland och ett stort antal människor har smittats. Jag hör om alla människor i Italien som har blivit sjuka och att det blir allt svårare att klara av alla sjuka på sjukhusen. Plötsligt får jag höra att det blir avgörande att så få som möjligt insjuknar och att man bland annat ska skjuta upp sommarterminen på universitetet i Kiel.
Kort därpå beslutar universitetet att all undervisning ska ske på nätet, att biblioteken ska stängas och att vi trots allt ska börja som vanligt i början av april. Vad ska jag göra? Jag sitter i min nya lägenhet och har precis installerat datorn och telefonen. Men det betyder inte att allt fungerar som det ska. Dessutom har jag ingen aning om hur Zoom och Big Blue Button fungerar. Hittills har jag inte använt vår undervisningsplattform OpenOLAT till mer än att skicka meddelanden till mina kursdeltagare.
Som tur är har jag goda vänner som kan mycket mer om datorer, mikrofoner, routrar och liknande. Och dessutom helt underbara lärarkollegor från de andra nordiska länderna. Vi hjälps åt och delar med oss av tips om allt vi på kort tid får lära oss om distansundervisning.
Nu har halva terminen gått och jag måste säga att allt fungerar förvånansvärt bra. Tyvärr är det inte så många som deltar i nybörjarkursen. Det kommer vi att märka framöver, men just nu är det bra för dem som deltar. I kursen får studenterna jobba självständigt med learningswedish.se och jag tar sedan upp liknande saker från min vanliga undervisning när vi träffas online. Jag har även haft extra möten med var och en, så jag har trots allt kunnat bygga upp ett närmare förhållande till mina studenter. Jag tycker också att de är mer koncentrerade när de sitter hemma framför datorn än när de sitter i klassrummet. Därför kan jag också tänka mig att då och då ha en timme på distans även under kommande terminer. Men vi kommer alla att bli mycket glada när vi får träffas på riktigt igen.
Karl-Axel Daude, juni 2020