Språksituationen i Sverige

Språk är ett viktigt inslag i människors liv. Allt fler både skriver och läser stora textmängder i sitt yrke, men också privat. Samtidigt läser vi numera inte bara på papper utan också på datorskärmar, läsplattor och mobiltelefoner.
Riksdagssalen sedd genom en glasdörr med symbolen "tre kronor".

Sveriges språklag

Från och med 2009 har Sverige en språklag. Språklagen bygger på fyra överordnade mål för språkpolitiken, som riksdagen beslutade om 2005:

  • Svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige.
  • Svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk.
  • Den offentliga svenskan ska vara vårdad, enkel och begriplig.
  • Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.

Svenska är alltså det gemensamma språket som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna, alltså myndigheter och organisationer som bedriver offentlig verksamhet, har ett särskilt ansvar. Myndigheter ska använda ett språk som är begripligt för så många som möjligt, även för personer som inte har svenska som modersmål. De ska också se till att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Svenska är också Sveriges officiella språk i internationella sammanhang. Syftet med språklagen är att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige. Lagen anger principer och mål för myndigheternas språkanvändning och språkval. Däremot innehåller den inga detaljer om hur myndigheterna ska arbeta för att uppnå målen. Det får varje myndighet själv bestämma utifrån vilket uppdrag och vilken målgrupp man har.

Utöver svenska talas många andra språk i Sverige. En del av språken, som samiska och finska, betraktas som inhemska medan andra kommit till Sverige genom invandring. Många i Sverige betraktar engelskan som sitt andraspråk, men inte alla.

Fem nationella minoritetsspråk

Sedan den 1 april 2000 finns i Sverige fem nationella minoritetsspråk:

  • finska
  • samiska
  • meänkieli (tidigare kallat tornedalsfinska)
  • jiddisch
  • romska (även kallat romani chib)

Dessa fem språk har fått en särskild status som nationellt minoritetsspråk på grund av att de har talats länge i Sverige och för att de behöver samhällets stöd för att kunna överföras till en ny generation. Finska och samiska har talats lika länge som svenska i Sverige. Med svenska och det svenska teckenspråket, har Sverige alltså sammanlagt sju inhemska språk. Minoritetsspråkstalare har rätt att använda sitt språk i kontakt med myndigheter i de regioner som ingår i så kallade förvaltningsområden för språket.

Även det svenska teckenspråket nämns i språklagen. Precis som för de nationella minoritetsspråken har myndigheter ett ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket. Dessutom finns närmare 200 språk som talas av nya invandrargrupper, bland annat albanska, arabiska, grekiska, kurdiska, persiska, polska, bosniska, serbiska, kroatiska, somaliska, spanska och turkiska.

Text: Avdelningen Språkrådet vid Institutet för språk och folkminnen 

Läs mer om språkpolitik

Språk för alla. Prop. 2008/09:153
Värna språken. SOU 2008:26
Bästa språket. Prop. 2005/06:2
Mål i mun. SOU 2002:27
Språkpolitik och språklagar (Språkrådet)