Daniel brinner för Östersjöregionens skogar

Allt började med Fältbiologerna, där Daniel Thorell var aktiv från åtta års ålder och under hela sin uppväxt.

– Jag hade mina kompisar där och tillsammans var vi ute i naturen och gjorde saker nästan jämt. Vi letade grodor, tittade på fåglar, lärde oss allt om olika sorters mossa. Det var fantastiskt kul och lärorikt.

När han så småningom gått ut skolan och skulle söka utbildning, föll det sig naturligt att läsa biologi.

– Jag reflekterade inte så mycket över valet. Det fanns egentligen bara biologi som intresserade mig så beslutet var väldigt enkelt.

Samtidigt började han intressera sig för omvärlden. Inte minst Ryssland, där han pluggade ett helt år. Han tog även ett sabbatsår i Lofoten och spenderade en sommar i Polen och Lettland med att räkna hackspettar.

– Det var egentligen under den sommaren som jag verkligen kom in på skogsfrågor och efter det valde jag kurser med inriktning på skog och naturvård.

Sedan 2004 har Daniel Thorell jobbat för Skogsstyrelsen. Där har han i olika sammanhang haft stor nytta av sitt intresse för skogen i Östersjöområdet. I flera år arbetade han med projektet WAMBAF, Water Management in Baltic Forests, med finansiering från EU genom Interregs Östersjöprogram. Med stöd från Svenska institutet drev Skogsstyrelsen även ett projekt där Ryssland involverades i WAMBAF.

– Vi jobbade mycket med läckage av bland annat metylkvicksilver till vattendrag. Hur gör man när man rensar diken? Hur sköter man skogen som växer närmast vatten och sjöar? Den typen av frågor.

Genom WAMBAF, som avlutades i juli 2021, har flera länder i Östersjöregionen fått ta del av kartor som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har utvecklat. Dessa nya kartor utgår från en laserscanning av landskapet och ger därför en mycket bra bild av var marken är fuktig eller blöt i ett område eller ett helt land.

Ett annat resultat är helt nya insikter om bävrar.

– Vi hade inga planer på att jobba med bävrar, men det finns väldigt mycket bäver i Baltikum och vi insåg snart att det var en stor grej där.

Daniel berättar att bävern är en nyckelart i landskapet med stor påverkan på livet i vatten och på land. I vissa lägen kan den även ha negativ påverkan på skogsbruket och innebära ekonomiska förluster.

– Jag har lite oväntat lärt mig jättemycket om bävrar, även sådant som kan vara värdefullt för oss i Sverige att ta hänsyn till. Det är ett bra exempel på en fråga där det internationella utbytet verkligen leder till något större. Vi lär oss hela tiden av varandra.

Förra året deltog Daniel i Svenska institutets ledarskapsprogram Swedish Institute Management Programme Northern and Eastern Europe, ett program för entreprenörer och ledare som jobbar med hållbarhet i norra och östra Europa. Han har numera en tydlig uppfattning om hur det är att jobba tillsammans mellan länderna.

– Det finns såklart kulturella skillnader, men jag har också blivit överraskad av hur mycket vi har gemensamt. Samarbetet går ofta lättare än man tror. Det är väldigt berikande.

Idag fokuserar Daniel framför allt på det nya projektet AdForClim, Adaptive Forestry for Water and Climate, som finansieras av Svenska institutet och där han är projektledare.

Målet är att jobba tillsammans över landsgränserna för att skapa ett mer hållbart och varierat skogsbruk i Östersjöregionen, för att möta klimatförändringarna. På sikt är planen att bland annat ta fram så kallade jordartskartor.

– Om 15-20 år kommer vårt klimat att vara annorlunda. Vi jobbar redan med det, men vi måste se vad det finns för metoder i de andra länderna, och vad vi kan applicera. Kort sagt behöver vi hitta fler möjligheter att hantera utmaningar tillsammans, säger Daniel Thorell.